KENT - Hagnesta Hill (1999)
Eskilstuna-bandet Kent (1990-2016) startet som en undergrunns indie-rockeband, og endte sitt liv som et slags Depeche Mode opphøyd i fjerde potens. Personlig likte jeg dem nok bedre i starten enn mot slutten, men noen av de virkelige høydepunktene kom et sted der i mellom.
Jeg har vel alltid vært dratt mot tristesse og melankoli i musikk og kunst generelt, så at "Hagensta Hill" står som mitt absolutte favorittalbum av Kent sine 12 studiealbum, bør vel ikke være noen overraskelse ("Du och jag döden" som en god nummer to hakk i hel!).
Her er det vinter, kaldt og mye smerte i Eskilstunas drabantstrøk, og vi blir med Kent til boligområdet Hagnestadhill, der alle husene ser like ut. Tekstene til Joachim Berg er som de alltid er; smarte, elegante og dyptpløyende. Noen ganger fremstår han som en musikktekstenes David Lynch, mens andre ganger er han bare ærligheten selv og legger hjertet og sjel utenpå for alle å se.
Musikken svinger mellom de suggerende og solide rockelåtene, til det helt nedpå og såre. På denne utgivelsen brukes blåsere på et så elegant vis at det går både kaldt og varmt nedover ryggmargen på flere av sporene.
Plata begynner med rock. Både "Kungen är död" og "Revolt III" er deilig, drivende rockelåter som får bein og hode til å gå med.
Kent fortsetter i samme spor på spor nummer 3, som vel også ble den store "hit'en" på plata: Musik Non Stop. Her er det bare glede. Blomstrende kjærlighet og musikk non-stop helt til slutten!
Jag behövde en hundradels sekund
Nu när jag tagit beslutet är jag lugn
Visioner i mitt huvud när du ler
Jag har hittat nånting vackert
Vänner, ser du vad jag ser
Jag är nästan som du
Och du är som jag när du dansar
Har aldrig träffat nån som du
Du är som jag när vi dansar
Musik non stop till slut
Etter å ha varmet opp med tre up-tempo og sterke rockelåter, så drar bandet det ned med "Kevlarsjäl". Et av mine absolutte favorittord, som jeg kjenner meg veldig igjen i - uten at jeg vet om det virkelig er et ord, eller bare et Jokke Berg-konstruert ord. Nydelig er det i alle fall. Kevlar er stoffet som nærmest er ugjennomtrengelig og brukt i skuddsikre vester. Da skjønner dere tegninga. Og mot slutten kommer jaggu meg munnspillet inn i lydbildet og gråter også.
Så länge hjärtat mitt slår
Så minns jag dig när du stack ett hål i min kevlarsjäl
Och så blev du mitt sår, och jag blöder ihjäl
Kom gör ett hål i min kevlarsjäl
Kent tar det enda lengre ned med pianoballaden "Ett tidsfördriv att dö för" på spor 5. Når ikke Jokke Berg skriver rett fra hjertet og straight to the point - så pakker han alt inn i bilder. Mange bilder. Avtrykk fra vår samtid, med indre og ytre stemninger og strømninger.
Jag fick en tung roll som din clown
Charlie Chaplin, Eva Braun
En storlek ner, Gud du är smal
Det här är början på en ny dag
Iskallt & menlöst
Plasten gör dig vacker är du glad?
En livslögn att dö för
Det är läggdags
För skämten
Det är allvar i år
Så åpnes alle slusene. På "Stoppa mig Juni (lilla ego") er Joachim Berg på sitt beste. Hjertet helt nakent. Trompeten kryper inn i ryggmargen og den nydelige melodien og den triste historia gjør dette til noe som i mine ører nærmer seg et aldri så lite mesterverk av ei låt. Oppbygninga musikalsk mot slutten, som med sine over seks minutter er albumets lengste river i kropp og sjel. Den egoistiske lille gutten (Berg selv?) som sitter ensom bakerst på bussen, og som alltid stod bak og holdt med. Alt han ville være, som han aldri var.
Jag behöver ingen hjälp
Vill Du hjälpa hjälp dig själv
Jag behöver ingen hjälp
så lämna mig i fred
Lämna mig i fred
Da er det befriende å komme seg opp igjen i dur, og få litt dopaminer og litt rock med "En himmelsk drog", før den sløye "Stanna hos mig" fortsetter å pirre rockefoten, sjøl om teksta oser av tristesse og savn.
Spor 9 med den kryptiske tittelen "Cowboys" er nok trolig min absolutte favoritt på denne plata. Elegant produsert i lydbildet, og ei tekst som er så trist som du får det. Frem med kleenex og rødvin - dette er melankoli i en eller annen potens! Nå ble det vel trist, her, Jokke? Men akk så bra musikk det blir av slikt, Hr. Berg!
Jag drömde om
En barndomsvän igår
Som telenäten drömmer
Om svalorna i vår
Jag vaknade av bruset
Från maskiner i djup sömn
Jag vaknade så lycklig
över att äntligen ha drömt
Hon vinkar genom ett fönster
Hennes mun är som ett sår
Så går hjärtat mitt sönder
Det har varit ett ensamt år
Jag ska aldrig ignorera dig igen
Jag ska aldrig nånsin glömma hur det känns
Mina nyårslöften
"Beskyddaren" som kommer etterpå drar tempoet litt opp igjen, men teksten er fortsatt i det selvmedlidende feltet, dit Berg ofte drar.
Försökte vara speciell
Jagad smal och glansigt blek
Men med fläckar är jag född
Jag hade nästan glömt
Jag ville vara spirituell
En gnistrande personlighet
Men det kräver att man har
Gener och anlag
Och det har inte jag
Kent rocker seg videre i "Berg & dalvana" (sic!), før albumet avsluttes med de to nedpå, vakre og sjelfulle låtene "Insekter" og "Visslaren".
Och jag är den enda du har
Dina vänner har glömt dig
Och jag tror att du glömt vem du var
Inga lyckliga slut
Ikke noe musikk non-stopp mot slutten her, så for å komme seg opp igjen på fote må man nok en gang "børja om från børjan" og sette på nummer 3 til slutt!
Dette er altså ikke ei plate for de varme sommerdagene, for barføtt-løping på plenen og vannkrig med hageslangen. Dette er ei plate for dager som er bekmørke. Sola har gått ned, regnet høljer ned i midten av desember - og snøen lar vente på seg. Da kan du sette på denne. For minus og minus er som kjent pluss!