Ikke før danskene såvidt har blitt ferdig med feiringa, så er det naboene over Øresundsbroen sin tur. Svenskene feirer nemlig sin nasjonaldag i dag, den 6. juni.
Datoen strekker seg helt tilbake til 1523 som viktig for svensk historie. Den gang ble Gustav Wasa valgt til svensk konge på denne dato, og Kalmarunionen ble oppløst.
Den 6. juni 1809 ble en ny svensk grunnlov undertegnet, og Karl den 13. ble ny konge. Som i nabolandet Danmark, så ble også den seneste grunnloven signert på denne dato. Det skjedde så sent som i 1974.
Faktisk ble ikke nasjonaldagen gjort offisiell før på denne dag i 1982, og den ble først offisiell helligdag så sent som i 2005 - selv om svenskene hadde feiret dagen som «svenske flaggans dag» helt siden 1893.
Svenskenes nasjonaldag blir bare som en fotnote å regne sammenlignet med vår egen 17. mai, men de siste årene har feiringen også tatt seg opp hos våre gode naboer i øst.
Jeg har minst like gode ferieminner fra Sverige som jeg har fra Danmark. Også her har jeg feriert opp gjennom årene både i telt, i feriehus og i hytte - både med og uten barn.
Feriehus i Hjo og Rimforsa, hotellovernatting i Norrköping, blokkferieleilighet i Borås, telting utenfor Leksand, på et jorde lengst syd i Skåne og på en rasteplass utenfor Jokkmokk - for bare å nevne noe opp gjennom årene.
I Sverige har jeg krysset av for Ginza, Skara, Hotingetravet, Tomteland, Kolmården, Orsa björnpark, Astrid Lindgrens Värld, Liseberg, Malungsfors Visfestival og Arvikafestivalen - for å nevne enda mer. Det var vært mange road trips rett over grensa, og de siste årene også en fin førjulstradisjon med harrytur til Charlottenberg sammen Herr Erstad.
Jeg har alltid like det svenske språket bedre enn mitt eget morsmål. Hadde vi aldri skilt oss fra svenskene i 1905, så hadde jeg gjerne sett at unionen hadde hatt svensk som offisielt språk. Smultron, igelkott og målbrottsröst.
Svensk høres både poetisk og vakkert ut må det settes musikk til, og i mine ører langt mindre stakkato enn norsk riksmål.
Jeg kunne helt sikkert ha lagd ei egen spilleliste på en 20-30-talls låter med svensk tekst, som jeg liker særdeles godt, så å skulle hoste opp ei eneste låt, i anledning dagen, ble en aldri så liten nøtt.
Tommy Nilsson, Jan Johansen, Cornelis Vreeswijk, Gunnar Wiklund, Evert Taube, Stefan Sundström, Niklas Strömstedt, Andi Almqvist, Melissa Horn og Nordman kunne alle selvfølgelig vært her. Og Kent, da. Ett av mine all time favorittband, som allerede står med tre låter på spillelista.
Jeg må allikevel gå for en aldri så liten klassiker i dag. Godeste Ulf Lundell. Stockholms Dylan fyller 71 år til høsten, og kan se tilbake på en karriere full av gode låter og utgivelser. Selv hadde jeg gleden av å se og høre ham med band på Arvikafestivalen for snart nærmere 20 år siden.
Da spilte han selvfølgelig sin mest kjente låt, og kanskje den aller flotteste låta som noen gang er skrevet på svensk, «Öppna Landskap».
Gratulerer med dagen, Sverige!
Vi feirer sammen med dere i dag, men uten å dra det så langt som å servere surströmming eller smörgåstårta. Håper dere snart får orden på de medisinske sysakene deres, slik at vi snart kan sees igjen.
«Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo, några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart. Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört, och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo. Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ, ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, där fälten fylls av ljus, när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt, när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ. Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri, när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill, när ja, är ja, och nej, är nej, och tvivlet tiger still. Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten, där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri. Jag trivs bäst i öppna landskap nära havet vill jag bo.»